Din varukorg är tom! 
Nu kan du få äkta kanel. Raw, ekologisk.
Det finns flera sorters kanel, den vi köper i affärerna är så gott som alltid Kassia från Kina. Denna kanel är från Sri Lanka och kallas också Ceylonkanel (Cinnamonum zeylanicum eller Cinnamomum verum). Den anses vara den bästa formen av kanel med en djupt aromatisk och söt smak. Förutom dess aromatiska egenskaper, vilket är främsta anledningen till att vi använder den i väst, så har den i årtusenden använts i asien och grekerna använde den 400 f.Kr.
Kanelen var så eftertraktansvärd att den ett tag var dyrare än guld. Kanel är barken på kanelträdet som skalas av och rullas i stänger efter torkning i solen. Man skiljer på äkta kanel och Kassis genom tjockleken på barken. Ceylonkanelen är ljusare och tunnare än Kassiabarken som kan vara flera millimeter tjock. Problemet med Kassiakanelen, som är mycket billigare, är att den innehåller stora mängder av det giftiga ämnet kumarin som kan skada levern. Ceylokanelen har bara en bråkdel av kumarin.
För de som använder mycket kanel bör därför absolut endast använda Ceylonkanelen.
Historik
Kanel har använts så länge att man inte riktigt vet när vi människor började använda kryddan. Klart är dock att kineserna kände till kanelträdets bark redan 2700 år före vår tideräkning och att egyptierna gärna använde barken i parfym, i rökelse och i den så viktiga mumifieringsprocessen. De använde så pass mycket kanel att mumier än idag doftar av den.
Till Europa kom kanelen troligen via sjömän till Grekland och sedan vidare till romarna, vilkas bägge kulturer med glädje använde den i både mat och vin. På 400-talet f. Kr. berättade den grekiske historieskrivaren Herodotos om hur kaneljakten gick till: Det var nämligen så att stora fåglar byggde bon där bl.a. delar av kanelträd var ett av byggmaterialen. Dessvärre kunde kanelinsamlarna inte bara gå och hämta kanelen då bona var byggda på branta berg, istället högg man så stora stycken oxkött man kunde och lade dessa så nära bona som möjligt, varpå fåglarna flög ner för att föra maten till sina bon. Men bona höll inte för köttstyckenas tyngd, utan föll till marken och jägarna kunde lätt plocka upp kanelen.
Hur skiljer man på äkta och falsk kanel?
Äkta kanel heter alltid (Cinnamomum verum) eller (Cinnamomum zeylanicum) även kallad Ceylonkanel och odlas i främst i Asien, men även i mindre skala i Afrika och Amerika.
Äkta kanel är ljusare i färgen än den falska kassiakanelen, och stängerna är sprödare och lättare att pulvrisera. Smaken är mild och aromatisk. Äkta kanel skiljer sig från kassiakanel genom barkens tjocklek. Barken hos den äkta är mycket tunn och papperslik endast 0,3 mm tjock, medan kassiakanelens bark är 1-3 mm tjock och mera barklik. Yttersidan av den äkta kanelbarken är ljusbrun till rödbrun med glänsande vita strimmor och insidan något mörkare. En äkta kanelstång är alltid rullad i flera varv, medan den falska kassian bara har inrullade kanter. Den äkta kanelen ska inte heller ha en bitter smak. När kanelen är mald är det svårt att se hur tjock den varit, utan då får man kolla det latinska namnet.
Giftig kumarin
Kryddan kanel består av bark från olika arter av kanelträd. Barken skalas, torkas och rullas ihop till kanelstänger. Den torkade kanelen kan även malas till pulver. Bladen och de torkade kanelfrukterna kan också användas. Men det finns bara en sorts äkta kanel, de andra arterna är kanelsmakande närbesläktade arter, som i de flesta fall innehåller för mycket av det giftiga ämnet kumarin för att vara lämplig att använda.
I den falska kassiakanelen är det leverskadande ämnet kumarin väldigt högt. Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet EFSA fastställde år 2004 att det dagliga intaget av kumarin bör understiga 0,1 mg per kg kroppsvikt och dygn (för en person på 50 kg således 5 mg kumarin). Men senare forskning har visat att detta är alldeles för högt. Dessutom har inte EFSA egna forskare, utan ofta är det industrin som forskar åt EFSA och de flesta råd som EFSA kommer med är framtagna för att gynna industrin.Trots att det finns risker med den falska kanel som säljs idag, så finns ingen varningstext på burkarna. Även ekologisk kanel kan vara kassiakanel.
Det finns personer även i Sverige som har konstaterade leverskador efter att de fått i sig för mycket kassiakanel under för lång tid. t.ex. på gröt varje morgon.
Kumarinanalyser
Evira, som är det finska livsmedelverket, lät analysera kumarinhalterna i 14 kanelprover. Proverna valdes representativt bland kanelprodukterna på marknaden och omfattade såväl malen kanel som kanelstänger.
Kumarinhalterna i kanelen på marknaden varierade mellan 10,4 och 3 730 mg/kg.
Kumarinhalterna i ceylonkanelen (Cinnamomum zeylanicum) eller (Cinnamomum verum) var betydligt mindre (10,4 – 26,1 mg/kg) än i kassiakanelen (Cinnamomum cassia, Cinnamomum burmannii eller Cinnamomum aromaticum) (2 700 – 3 540 mg/kg). En mald kanel var enligt företagaren en blandning av C. cassia och C. zeylanicum och kumarinhalten i den var 1 330 mg/kg.
Kanelen som saluförs i Sverige och på annat håll i Europa är huvudsakligen kassiakanel (Cinnamomum cassia, Cinnamomum burmannii eller Cinnamomum aromaticum) som innehåller kumarin i halter på 2 000 - 3 500 mg/kg vilket är extremt höga halter och bör inte ätas av barn under 5 år eller personer med leverskador alls och äldre barn och vuxna bör begränsa sin konsumtion kraftigt.
Använd bara äkta kanel
Om man letar efter de latinska namnen (Cinnamomum zeylanicum) eller (Cinnamomum verum) så vet man att man får äkta kanel men mycket låg kumarinhalt och en kanel som är helt ofarlig.
Ge aldrig barn under 5 år bullar, kakor, efterrätter eller annat där falsk kanel använts. Små barns lever är inte utvecklad att klara detta ämne. Barn över 5 bör vara mycket sparsamma och inte äta t.ex. kanelbuller ofta. Så gott som allt industri- och butiksbakat bröd och kakor innehåller falsk kanel.
